Döden och Det Som Sker Därnäst

När Döden träffade filosofen, så sa filosofen, tämligen upphetsat: "Just nu, förstår du, så är jag både död och inte död."

Döden suckade. Åh kära nån, inte en sån där, tänkte han. Det kommer att bli tal om kvantum igen. Han avskydde att befatta sig med filosofer. Dom försökte alltid slingra sig ur det hela.

"Du förstår," sa filosofen, under det att Döden satt still och såg hur livets sandkorn ebbade i hans timglas, "allting består utav pyttesmå partiklar, som har den märkliga egenskapen att de kan befinna sig på flera ställen på samma gång. Men saker som är uppbyggda av små partiklar tenderar inte finnas på mer än ett ställe samtidigt, vilket inte verkar riktigt rimligt enligt kvantfysikens regler. Får jag fortsätta?"

JA, MEN INTE HUR LÄNGE SOM HELST, sade Döden, ALLT ÄR FÖRGÄNGLIGT. Han höll blicken fäst vid de fallande sandkornen.

"I så fall, om vi är överens om att det finns ett oändligt antal universum så är problemet löst! Om det finns ett obegränsat antal universum så kan den här sängen existera i miljontals av dem samtidigt!"

RÖR DEN SIG?

"Förlåt?"

Döden nickade mot sängen. KÄNNER NI ATT DEN RÖR PÅ SIG? sa han.

"Nej, eftersom det finns miljoner versioner av mig, med, och...det är det som är det fina i kråksången...i en del av dem håller jag inte på att dö! Allt är möjligt!"

Döden trummade eftertänksamt på sitt lieskaft medan han funderade på detta.

OCH...?

"Tja, jag ju inte direkt döende, eller hur? Du är inte oundviklig längre."

Döden lät höra en suck. Rymden, tänkte han. Det var den som var roten till problemet. Den här typen av svårigheter dök aldrig upp på världar där det ständigt var mulet. Men så fort människor fick syn på all den där rymden så utvidgades deras hjärnor i ett försök att fylla den med något.

"Svarslös nu, va?" sa den döende filosofen. "Känner man sig lite gammaldags, kanske?"

DET ÄR NÅGOT AV EN GÅTA, DET ÄR SANT, sade Döden. En gång i tiden bad de till gudarna, tänkte han. Fast vid närmare eftertanke hade han aldrig varit säker på att böner hjälpte, de heller. Han tänkte efter ett ögonblick. OCH JAG SKALL SVARA ER PÅ FÖLJANDE SÄTT, lade han till. ÄLSKAR NI ER HUSTRU?

"Ursäkta?"

DAMEN SOM SKÖTT OM ER. ÄLSKAR NI HENNE?

"Ja, naturligtvis."

KAN NI TÄNKA ER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER UNDER VILKA NI, UTAN ATT FÖRÄNDRA ER PERSONLIGA BAKGRUND, SKULLE KUNNA TA EN KNIV NU OCH KNIVHUGGA HENNE? sade Döden. TILL EXEMPEL?

"Nej, verkligen inte!"

MEN ENLIGT ER TEORI SÅ MÅSTE NI DET. DET ÄR LÄTT HÄNT INOM RAMEN FÖR DE FYSISKA LAGAR SOM GÄLLER I UNIVERSUM, OCH DÄRFÖR MÅSTE DET HÄNDA, OCH MÅNGA GÅNGER DESSUTOM. VARJE ÖGONBLICK ÄR EN MILJARD MILJARDER ÖGONBLICK, OCH I DETTA ÖGONBLICK ÄR ALLT SOM ÄR MÖJLIGT OUNDVIKLIGT. ALL TID, FÖRR ELLER SENARE, ÄR BARA ETT ÖGONBLICK.

"Men det är klart att vi kan välja mellan-"

FINNS DET VALMÖJLIGHETER? ALLT SOM KAN SKE, MÅSTE SKE. ER TEORI GÖR GÄLLANDE ATT FÖR VARJE UNIVERSUM SOM KAN MÖJLIGGÖRA ERT 'NEJ' MÅSTE DET FINNAS ETT SOM INRYMMER ERT 'JA'. MEN NI SA ATT NI ALDRIG SKULLE BEGÅ MORD. KOSMOS GRUNDVALAR SKAKAS AV ER FRUKTANSVÄRDA SÄKERHET. ER MORAL BLIR TILL EN KRAFT LIKA STARK SOM GRAVITATIONEN. Och, tänkte Döden, rymden har sannerligen en hel del att stå till svars för.

"Försöker du vara sarkastisk?"

NEJ, FAKTISKT INTE. JAG ÄR IMPONERAD OCH FASCINERAD, sade Döden. DET KONCEPT SOM NI PRESENTERAT FÖR MIG BEVISAR ATT TVÅ PLATSER SOM HITINTILLS VARIT MYTISKA FAKTISKT EXISTERAR. NÅGONSTANS FINNS EN PLATS DÄR ALLA HAR GJORT RÄTT VAL, DET MORALISKT RIKTIGA VALET SOM MAXIMERAR LYCKAN FÖR ALLA ANDRA VARELSER. DET INNEBÄR FÖRSTÅS ATT DE RYKANDE RESTERNA AV VÄRLDEN DÄR DE INTE GJORDE DET OCKSÅ EXISTERAR NÅGONSTANS...

"Äh, ge dig! Jag vet vad det är du menar, och jag har aldrig trott på allt nonsens om Himmel och Helvete!"

Rummet blev mörkare. Den blåskimrande eggen på Liemannens redskap syntes allt tydligare.

HÄPNADSVÄCKANDE, sade Döden. VERKLIGEN HÄPNADSVECKANDE. LÅT MIG KOMMA MED EN ANNAN SYN PÅ SAKEN: NI ÄR INGET ANNAT ÄN EN TURSAM APSORT SOM FÖRSÖKER FÖRSTÅ ER PÅ SKAPELSENS ALLA KOMPLEXITETER MED HJÄLP UTAV ETT SPRÅK SOM UTVECKLADES FÖR ATT KUNNA BERÄTTA FÖR VARANDRA VAR DET FANNS FÄRSK FRUKT NÅGONSTANS.

Filosofen flämtade efter luft, men lyckades ändå säga: "Var inte löjlig."

MIN KOMMENTAR VAR INTE AVSEDD ATT VARA NEDLÅTANDE, sade Döden. MED TANKE PÅ OMSTÄNDIGHETERNA SÅ HAR NI LYCKATS UPPNÅ EN HEL DEL.

"Vi har då sannerligen lämnat föråldrade vidskepelser bakom oss!"

BRAVO, sade Döden. DET ÄR RÄTT ANDA. JAG VILLE BARA KONTROLLERA EN SAK.

Han lutade sig framåt.

KÄNNER NI ÄVEN TILL TEORIN SOM MENAR ATT DET ÄR OMÖJLIGT ATT KÄNNA TILL VILKET TILLSTÅND VISSA PARTIKLAR BEFINNER SIG I FÖRRÄN MAN IAKTTAR DEM? EN KATT I EN LÅDA NÄMNS OFTA I DESSA SAMMANHANG.

"Javisst," sa filosofen.

BRA, sade Döden. Han reste sig upp just som det sista skymningsljuset försvann, och log.

VI SES...

“Döden och Det Som Sker Därnäst” skrevs ursprungligen för, och publicerades först på Timehunt (http://www.timehunt.com/timehunt.html), en spelwebbsajt med progressiva pussel i serieformat.

L-Spacewebben har fått tillstånd att publicera denna novell, men Terry Pratchett äger upphovsrätten till novellen, och den får ej återges utan hans uttryckliga tillstånd.

Översatt från engelska av Chris Goja

---

---

The L-Space Web is a creation of The L-Space Librarians
This mirror site is maintained by A.H.Davis